Har råkat glömma bort den här grejen också... Men eftersom jag inte har nå bättre för mig så kör jag på de nu då.

Mina passioner.. Är väl för de första Ridningen som jag växt upp med. Ridit enda sen ja, jag vet inte. Första gången till häst var väl med Felicia hos hennes farbror. Kommer ihåg att jag red Stormur, kommer knappt ihåg någonting av de. Men sen fortsatte vi rida lite då och då på Manolito och Pampas. Sen fortsatte det till Ridskolan i Högbo i 9 år. På fritiden red vi fortfarande på Manno och Pampas tills jag växte ur Manno rejält. Men vi nötte på dom där två stackars ponnyerna hela tiden. Manno fick vi på bättre humör gällande ridandet och slutade kasta av, vilket var väldigt bra. Pampas blev helt galen istället, haha.. Men Manno har flyttat en bit bort nu för Pampas gick bort för ett år sen, 25 december 2009...

För ett år sedan så började jag ju hos Nanna och red Ronja, Sota, Gandur och Milla. Ronja var nog den största starkaste häst jag ridit, haha, men de tog sin lilla tid innan jag hittade knapparna på henne. Helt underbar häst! Sota var första islandshästen jag red och lärde mig på. Helt underbar hon också. Sen Gandur, min älskling som jag saknar supermycket. Han var en riktig jävla envis skit som jag lärde känna innan och utan, var en av dom som kunde rida ut ensam på honom, helt otroligt. Sen Milla, som jag hade på slutet. Henne red jag för att prova något nytt, jättebekvämt kändes det då inte men det gick bättre och bättre och för varje gång jag red henne slappnade hon av mer och mer. Dock slutade jag ju mitt i allt så då blev de inte mycket mer av det..

Sen har vi märren, Dakita. Världens piggaste 25åring. Har aldrig i hela mitt liv ridit en sån pigg, dryg, stark, förjävlig häst. Men de är något som ändå stämmer in så bra. Trots allt detta vill man bara fortsätta och hitta alla knappar, vilket ja inte gjort än. Men ska! Ridit henne i snart ett år, fler blir de!

Blev jävligt långt de här... heh ingen orkar läsa men de skiter man väl i. puss.