Jag hatar verkligen att inte se något. Varje dag när man vaknar upp är att ta på sig glasögonen det första man gör. Sen på vardagarna så sätter jag i linserna. Jag hatar det verkligen, ser absolut ingenting utan dom. Det ända jag ser är färger, och om jag är på ett ställe jag inte varit förut och inte har några glasögon lr linser på mig så får jag panik. Om någon säger att jag ska gå in i ett rum och hämta en tröja, då tänker man jaha? jag ser ju inte om en svart tröja ligger på tex. en svart stol. Då ser jag den inte. och om jag står och pratar med en som står kanske en meter ifrån mig så ser jag inte ögonen på personen, jag ser två svarta prickar. ser kanske inte ens ögonbrynen och när det gäller näsan ser jag kanske bara två små prickar. och munnen är också ett stort svart hål, läpparna syns inte. Det är ju nästan som att leva i en skräckfilm ;|
 
Jag vill kunna vakna upp och kunna se något utan allt jävla krångel med linser å glasögon, fyfan vad glad jag skulle vara då. Jag skulle kunna göra vad som hellst för att det skulle bli så. Det finns ju förstås lösningar på det, å det är ju att använda laser. Men kul att det kostar typ 30.000:- per öga (!?).

Även att min syn har försämrats hela tiden sen jag fick synfel i femman. Då hade jag -1.2 tror jag, sen i sexan blev det inte sån stor förendring , i sjuan blev det värre och gick upp emot -2.3 och nu i åttan och nian har jag lyckats fått -3.7 !  Det har gått fort. tänk om den fortsätter förendras och jag kanske blir blind tillslut? nej usch.

  

jag vill verkligen ha min syn tillbaka.